Människor och hundar har levt tillsammans sedan urminnes tider och de flesta forskare är överens om att denna symbios uppstod tidigt då båda arterna hade mycket att vinna på sin vänskap. Hunden kunde hitta mat hos människan och höll sig gärna i hennes närhet, medan människan kände sig tryggare med en vakthund i närheten. Då båda är sociala djur uppstod tidigt mer än bara en överlevnadsfördel då saker som kel och lek också uppskattas av dem. Idag vet vi att hundar och människor upplever lycka i varandras närhet och det har till och med visat sig att hundägare lever längre, är friskare i allmänhet och har mindre benägenhet till depression.

Exakt hur länge denna relation har funnits har diskuterats genom tiderna, men den senaste forskningen typer på att den har existerat

längre än man trott och kanske går mellan 27000 och 40000 år bak i tiden. Tack vare extensiv DNA forskning har man vid bland annat Stockholms universitet kunnat konstatera att människa och hund levt sida vid sida mycket längre och att hundrasen Husky ligger närmare vargen än många andra. Att hunden har sitt ursprung har det aldrig rått något tvivel om, men ett av de stora mysterierna är fortfarande exakt när hunden blev “hund”, i bemärkelsen människans bästa vän.

Forskningen fortsätter och nuförtiden läggs en hel del vikt på de psykosociala fördelarna med att ha hund. Att ha en lojal vän som blir glad när man kommer hem, som älskar en hur man än är och ser ut, som tröstar när man är ledsen och som behöver en är alla viktiga faktorer till hundägarens välbefinnande. Det som är nytt på denna front är att det nu också är bevisat att samma positiva effekter även gäller från våra fyrfota vänners sida. Med andra ord är människan också hundens bästa vän!